Arkitektur

Det är mycket vi inte vet om framtidens krav på de elever som idag går i skolan, så skolans uppdrag måste vara att rusta dem för ännu okända utmaningar. Det räcker inte längre att läraren med sitt rika vetande och kunnande förmedlar kunskap till elever som sitter tysta, lydiga och uppmärksamma och insuper kunskapen. Förmedlingspedagogiska situationer ska inte föraktas, men det är bara en av många skiftande aktiviteter i en skola som arbetar för framtiden.

Om detta är de flesta överens. Varför fortsätter vi då att bygga skolhus som vi alltid har gjort, med klassrum utformade för lektioner där eleverna ska ta in det kunskapsstoff som läraren förberett? I läroplanens första kapitel fastslås dessutom att ”undervisningen skall anpassas till varje elevs särskilda förutsättningar och behov” och att undervisningen därför aldrig kan utformas lika för alla. Det 60 kvadratmeter stora klassrummet är byggt för just denna förmedlingspedagogiska situation där 25-30 elever förväntas lära sig samma sak samtidigt och på samma sätt.

Ett vanligt argument för det traditionella klassrummet är att vi inte har råd med mindre elevgrupper än så, ett annat att vi har en timplan att följa och därför måste ha schemalagda eller åtminstone noggrant förberedda lektioner.

Finns det då alternativ? Kan vi med givna resurser utforma skolans fysiska rum för att stödja ett arbete för framtiden i enlighet med läroplanen? Jag menar att det gör det. Det är just detta jag arbetar med, att tillsammans med rektorer och lärarrepresentanter söka nya vägar för organisation, arbetssätt och rum i en framtidsinriktad skolverksamhet, där varje elev ska finna utrymme för lustfyllt lärande efter sina förutsättningar och behov.